The Nerves You Sever Can Serve You Better
Jag hakar på Mias initiativ och startar mig en blogg, mest för att få ventilera och vända och vrida på skit på ett överskådligare vis. (Sitter för nuvarande med 4-5 öppnad dokument + scrivener)
Idag så har jag börjat konkretisera formuleringen av min frågeställning, med utgångspunkt i "Varför söker folk frivilligt smärta i dagens samhälle". Något jag hakade upp mig på var ordet frivillig. Frivillig smärta skulle representera gymmande, piercingar och annat hyfsat väl, men när vi kommer till sexuella läggningar eller självskadebeteenden i form av att skära sig själv, eller dylika tidsfördriv, så är inte frivillighet alltid den bästa beskrivningen. Vänner som skurit sig själva har ofta använt sig av ord som att de "behöver" eller "måste" göra det som de gör, och människor som tänder på att bli utsatta för smärta väljer förvisso frivilligt att ge sig in på arenan, men valet av fetish skulle jag inte säga är frivilligt.
Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för ordkombinationen 'planerad smärta' framför frivillig sådan. Genom att beskriva det som planerad smärta så blir det en tydlig distinktion som möjliggör aktörsskap, men som också tar i beaktning de individer och människor som uppger sig inte vara i direkt kontroll av sina behov. Det ringar också in att smärtan jag intresserar mig för är sådan som man är planerad, det är skillnaden på att intressera sig för en huvudvärk (eller för smärtan som uppstår när man går in i en lyktstolpe när man är ute och går och pratar med någon annan) och smärtan som framträder när man gör så många squats som man bara klarar av, trots att man vet om att man kommer få träningsvärk, eller smärtan som man vet kommer vara en del av tatueringstiden man bokade in.
Tanken med uppsatsen kommer att vara att bygga en plattform för vidare forskning, så även om jag hoppas att kunna skapa "ny" kunskap kring ämnet så är det huvudsakligen att få fram en bra utgångspunkt inför framtida kunskapsskapande som är i fokus. Detta hoppas jag på att kunna göra genom att ta fram stickprovs etnografi baserad på:
semi-strukturerade intervjuer i mailform i olika medium (Sociala medier, mail)
semi-strukturerade intervjuer i person
fokusgrupp som diskuterar kring nyckelord
Fördelen med att ha smärta som ämne är att det inte blir nödvändigt att skapa någon urskiljningsgrupp när det kommer till människor jag kan intervjua. Smärta är både universellt och helt personligt, på så sätt så är allas erfarenheter unika men alla har erfarenheter. Enda urskiljningen jag kommer försöka göra är att få en blandad kompott av människor som utsätter sig för de smärtområden som jag valt att rikta in mig på, så BDSM/Piercade/Tatuerade/Gymmande/Självskade folk. Jag ska även försöka få med några som ligger helt utanför dessa kategorier, för att få lite emiska vs etiska perspektiv.
Idag så har jag börjat konkretisera formuleringen av min frågeställning, med utgångspunkt i "Varför söker folk frivilligt smärta i dagens samhälle". Något jag hakade upp mig på var ordet frivillig. Frivillig smärta skulle representera gymmande, piercingar och annat hyfsat väl, men när vi kommer till sexuella läggningar eller självskadebeteenden i form av att skära sig själv, eller dylika tidsfördriv, så är inte frivillighet alltid den bästa beskrivningen. Vänner som skurit sig själva har ofta använt sig av ord som att de "behöver" eller "måste" göra det som de gör, och människor som tänder på att bli utsatta för smärta väljer förvisso frivilligt att ge sig in på arenan, men valet av fetish skulle jag inte säga är frivilligt.
Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för ordkombinationen 'planerad smärta' framför frivillig sådan. Genom att beskriva det som planerad smärta så blir det en tydlig distinktion som möjliggör aktörsskap, men som också tar i beaktning de individer och människor som uppger sig inte vara i direkt kontroll av sina behov. Det ringar också in att smärtan jag intresserar mig för är sådan som man är planerad, det är skillnaden på att intressera sig för en huvudvärk (eller för smärtan som uppstår när man går in i en lyktstolpe när man är ute och går och pratar med någon annan) och smärtan som framträder när man gör så många squats som man bara klarar av, trots att man vet om att man kommer få träningsvärk, eller smärtan som man vet kommer vara en del av tatueringstiden man bokade in.
Tanken med uppsatsen kommer att vara att bygga en plattform för vidare forskning, så även om jag hoppas att kunna skapa "ny" kunskap kring ämnet så är det huvudsakligen att få fram en bra utgångspunkt inför framtida kunskapsskapande som är i fokus. Detta hoppas jag på att kunna göra genom att ta fram stickprovs etnografi baserad på:
semi-strukturerade intervjuer i mailform i olika medium (Sociala medier, mail)
semi-strukturerade intervjuer i person
fokusgrupp som diskuterar kring nyckelord
Fördelen med att ha smärta som ämne är att det inte blir nödvändigt att skapa någon urskiljningsgrupp när det kommer till människor jag kan intervjua. Smärta är både universellt och helt personligt, på så sätt så är allas erfarenheter unika men alla har erfarenheter. Enda urskiljningen jag kommer försöka göra är att få en blandad kompott av människor som utsätter sig för de smärtområden som jag valt att rikta in mig på, så BDSM/Piercade/Tatuerade/Gymmande/Självskade folk. Jag ska även försöka få med några som ligger helt utanför dessa kategorier, för att få lite emiska vs etiska perspektiv.
Kommentarer
Postat av: Mia Engström
Vad kul!
Smärta är jätteintressant. Vad får man ut av den "frivilliga" smärtan är något jag funderade på en del när jag var gravid. Man vet som ligger i framtiden, sådär fyrtio veckor framåt. Den smärterfarenhet som man som kvinna (som fött barn) får med sig borde ha fortsatt betydelse i livet.
Ska bli kul att läsa ditt arbete.
Trackback
